Jag berättar om min barndom!
Har ni någon gång känt er så ensamna att det känns som om du är den sista människan på jorden?! Det har i alla fall jag... Sitter i sängen och tänker tillbaka på hur det var för något år sen, när dom flesta hatade mig och hur jag blev mobbad ända sen förstaklass!!! Kommer aldrig glömma hur dom snodde mina saker, hur dom lät mig sitta ensam! Hur ingen ville leka med mig eller prata med mig på rasten. Glömmer aldrig blickarna, dom hemska orden som fitta, hora, slampa, slyna, äckel och klottret på skåpet. Glömmer aldrig hur dom slog en tills man låg på marken och allt blev svart! Jag tänkte då att detta kommer aldrig sluta, men när jag började gumnasiet blev det faktist mycket bättre! Det är fortfarande många som hatar mig utan anledning.. men detta beror nog på avundsjuka och dålig självkänsla. Brukar vara därför folk är taskiga mot en. Hur som helst blev det bättre och nu till 2an så har jag massor med underbara vänner som älskar mig för den jag är!!
Det jag ville visa med denna text är att allt kommer bli bra, det krävs bara tålamod! Jag har blivigt väldigt stark utav allt detta! Och nu kan inget bryta ner mig, jag har vart på botten.. jag vet hur det känns. Under min jobbigaste tid hade jag det även jobbigt hemma med föräldrar som slog en och många av mina nära och kära dog i från mig. Bland annat min bästa kompis och min kära farfar! <3 Kämpa vidare och ge inte upp! <3
Kommentarer
Postat av: David
Bra skrivet, vet hur det är.. det är modigt av dej att skriva hur du har känt och det applåderar dej för ! bra att du kan skriva om det öppet och visat att du har fått det mycket bättre efter alla år ! aåål¨der till dej ! :)
Postat av: Malin
Inspirerande, kul att du delade med dig :)
Trackback